Har inte ens köpt någon frukost

Eld

Det är dagen innan semestern är helt och hållet slut men allt jag kan tänka på är att sitta vid den där elden och prata på ett sätt som nog inte har hänt på flera år, och att leva ett liv som är mycket olikt mitt vanliga med allt vad det innebär av vilka och vems behov som styr och avsaknad av planer och rutiner och måsten, och att lära känna människor som visserligen inte är nya men som är nya på den nivån. Jag tänker på hur länge sedan det egentligen var som jag lärde känna människor, inte bara nya eller nygamla människor utan som i ett steg upp eller in, ytterligare ett eller flera lager, att få tala till punkt, få uppriktiga frågor och att det aldrig finns något behov av att rensa någon luft eftersom man är rak mot varandra. Det var sådan här jag var en gång innan allt ställdes på ända, men det kan vara så att jag är på väg tillbaka nu. Jag tror det är dags att omvärdera ett och annat.

Om en semester

Tre sjundedelar

Planen var förstås att skriva litet varje dag under resan. Kommunicera hur det var och vad jag kände och tyckte. Men när jag väl började klottra ner mina tankar blev det som det alltid blir när man skriver om en lycklig tid: det blir platt, kontrastlöst och ointressant. Låt mig sammanfatta de senaste två veckorna så här istället: Det var länge sedan jag kände mig så levande. Mer än så behöver inte sägas.

Uppkopplad

image

Återvänder i detta nu till civilisationen. Har en elvaåring som sällskap för att avlasta bilen något. Vi åker buss och tåg, fyra byten, spelar Ipad, äter pizza, lever livet, ser världen. I morgon ska jag nog lära mig laga pannkakor.

På rälsen

Tåg

Någonstans i närheten av Sollentuna, i överslafen, 23.29 måndagen den 7 juli.

Vi kom iväg till slut. Man vet ju aldrig med SJ, och den här gången hade man visst kopplat på en bistrovagn för mycket. En timme efter utsatt tid rullade vi iallafall iväg och sett till hur tåget tagit kurvorna på väg till Stockholm verkar vi ha kört ikapp hela den där timmen.

Bröderna B har förstås varit litet otåliga och bråkat en del, men inte mer än väntat egentligen. Pappa B berättade om sin elcykel som han egenhändigt byggt ihop med motor och batteri från Kina, med finessen att man inte behöver trampa alls för att motorn ska sätta igång, han styr den med ett handtag, som på en moped. Jag har demonstrerat mitt avancerade armbandsur och sedan skålade vi i Fanta.

I övrigt är det lugnt här på tåget och kontrasten mot nattåget till Berlin som jag åkte för nästan exakt ett år sedan är total. Då var vi sex personer, alla i 18-28-årsåldern, i en kvav, övervarm och alldeles för liten sovvagn. Nu är vi fyra, två vuxna och två barn, i en välventilerad relativt rymlig kupé. Gott så.

Man kan ju nästan tro att jag blivit äldre.

Upptakt

Packlisteförfattande pågår. I dag har jag även handlat myggmedel och en imponerande mängd nya strumpor (insåg att beståndet på något märkligt vis krympt kraftigt, kanske är det vårens lägervistelser som dränerat mitt förråd av fotbeklädnad).

Inser dock att jag skulle behöva en hatt. Kanske den här? (Bortse från bar överkropp.)

Hatt