Mitt meddelande till er just i detta nu
Tuesday 09/03 2010, 14:09:55
Solen skiner och himlen är blå och här sitter jag och tittar ut över Torslanda. Nyss åt jag en glass. En Magnum, en av de nya sorterna. Här i Torslanda ska de bygga ny väg eftersom den gamla är ganska sliten och rentav livsfarlig, och som tur är kommer folk inte köra mer bil bara för att man bygger en ny väg för kollektivtrafiken gynnas ju också. Ny, svart, rykande asfalt som luktar vår, hej och hå. Förresten ska vi spara in på vattnet eftersom nån ledning är sönder och det där trafikljuset vid Wieselgrensplatsen är fortfarande trasigt och i förrgår var det nån viss Hägglund som sa nåt i TV om judar och det är ju förskräckligt var den här världen är på väg.
Man blir så mycket klokare av tio minuters P4 per dag. Betala TV-avgift!
Kommentera (2 kommentarer) »
När jag sitter här och betraktar dimman i -2°C tänker jag
Monday 08/03 2010, 10:52:49
Funderar på att kanske åka någonstans i påsk. Men jag läste att det är en av de populäraste reshögtiderna på året. Det kanske finns sista minuten ändå? Och ska jag åka ensam? Det hade väl iofs varit ganska avkopplande att åka till Egypten och typ bada och chatta på hotell-wlanet. Läsa böcker och skriva mina memoarer. Ta en kameltaxi till någon sevärdhet och intresserat anteckna i min lilla svarta bok. Blogga lite och i ett kulturjournalistiskt anfall kalla det för “resebrev”. Se fattigdom och elände och publicera djupt ångestfyllda texter om en orättvis värld.
Eller åka färja nånstans och dricka öl. Jag vet inte.
Jag får tänka över det här.
Kommentera (2 kommentarer) »
Min historiska motsvarighet
Tuesday 02/03 2010, 09:33:14
Jag gör ett test på ne.se och får reda på vem jag är mest lik:
Verner von Heidenstam (1859-1940) var en stor poet som ofta blev förälskad. Det tog lång tid för honom att få ur sig diktsamlingarna. Gillade Vättern.
Min kommentar:
1. Den som ändå ofta blev förälskad. Att få springa hand i hand på en grönskande sommaräng / hon har blommor i sitt hår / det smärtar i mina lår. (Heidenstam var både nobelpristagare och ledamot i Svenska Akademien).
2. Det där med att skjuta på saker känner vi igen. Men det är ju också lite av ett mål, att sitta i min franska skrivarstuga med vita knutar och sippa på ett glas rödvin, klappa min katt Orvar van Attertaal och äta ännu en snigel. Ingen brådska i hela världen. Efter två timmars kontemplerande stjälper jag ut ett väl valt substantiv i den svarta anteckningsbok som småningom utgör mina samlade verk/min samlade värk.
3. Vad går väl upp emot en picknickkorg på vätterstranden en ljummen sensommarkväll? Till högstadiedräggen från AD kommer dit och spyr i buskarna, men det är ju också en del av uppväxten.
Kommentera (25 kommentarer) »
Min vecka i sammandrag
Friday 26/02 2010, 13:53:38
Man kan väl rättvist säga att jag haft en ganska otursam vecka. Men skam den som ger sig, jag har nu rest mig mina små korta ben, blott lite tilltufsad men med positiva framtidsutsikter.
Rekonstruerat från twitter och SMS-historik:
- måndag, 20.30: foten paj, ledbandet? lät som när man knäpper med fingrarna :/. på väg till sjukhus.
- måndag, 21.00: ida har köpt bananer, yoghurt och risifrutti. dessutom hämtat biblioteksböcker i min bil. nu kör vi. jag kan vänta hur länge som helst!
- måndag, 21.30: boris anländer med matlåda (lax) och godis. mer sällskap. hur fint som helst det här.
- måndag 22.30: det dyker upp ännu en pensionär och foten bankar illvilligt på mina nerver för att påminna mig om hur lågprioriterad jag måste vara på det här stället. frisk man, 24 år, lätt ont i foten, på gott humör. fy fan.
- tisdag, 02.33: kollar på alice mcbeal eller nåt på akuten. första gången jag tittar på natt-tv sen gyllene åren med kvinnofängelset och ibiza ocensurerat.
- tisdag, 04.29: åttatimmarsjubileum på akuten. äter ett äpple och skålar i vatten med mig själv.
- tisdag, 05.03: har fått en brits och ett mörkt rum att vänta ännu längre i. godnatt internet.
- tisdag, 10.51: hemma igen efter 14 timmar på mölndals sjukhus. foten är ganska hel! jag är alltså inte peter forsberg. jag är alltså INTE peter forsberg.
- torsdag, 08.17: tittar på bilen som inte startar. min turvecka helt klart.
- torsdag, 10.00: märker att servern hemma är nere och med den både blogg och viktiga datta-filer.
- torsdag, 17.45: skulle precis ta bussen till mekonomen och köpa bilbatteriladdare (de stänger om en kvart). så har bussjäveln krockat precis före hållplatsen. frölunda torg nästa.
- torsdag, 19.34: monterat bort kablar på bilbatteriet. en halvtimme tog det med mina lego-verktyg från IKEA. nu återstår att försöka få bort muttern som sitter en halvmeter ner. skallar min panna blodig mot vindrutan snart.
- torsdag, 19.50: äter gryta och funderar på mitt liv.
- torsdag, 20.30: laddar bilbatterihelvetet med någon sorts icke-typgodkänd konstruktion av förlängningskablar, i strömförande snöblandat regn. akuten igen?
- torsdag, 22.05: bilen funkar igen. nu avslutar vi det här oflytet med en påse jordnötsringar.
Kommentera (7 kommentarer) »
Tärningsslag
Sunday 14/02 2010, 22:20:22
Förra gången det hände var i Jönköping för gott och väl sju år sedan. Det var mitt i den eftergymnasiala förvirringens gyllene högtid, och tillsammans slog vi ihjäl åtta timmar i ett ostädat sällskapsrum på Österrängen. När vi väl bestämde oss för att ge upp och allt såg ut som det gjorde när vi började, nalkades gryningen. Jag antar att min mor inte märkte att jag kom hem så sent. Hon hade blivit vansinnig.
Inatt var det dags igen och jag höll Afrika med järnhand, till den där oborstade jäveln general Jutemar bestämde sig för att attackera från Sydamerika. I fem timmar hade jag lyckats ducka för fiendens vinande silverkulor och till och med i en rasande vendetta lyckats ta över nästan hela Asien i ren frustration över att Gustav invaderade ett land av mindre storlek. Jag styrs så mycket av impulser i de där lägena, men det blir väl roligare så.
Det slår mig plötsligt att det är sånt här vi borde göra när kylan och snön gör det outhärdligt att gå ut och det jävla mörkret tar kål på oss eftersom vi bryter vårt annars så sociala levnadsmönster och bara ses på fredag kväll och lördag kväll på Andra Långgatan mellan två öl för 33 kronor styck.
Spela sällskapsspel.
Kommentera (6 kommentarer) »
Oral uppmuntran
Wednesday 10/02 2010, 21:53:52
Jag och Jonas har pratat mycket om att belöna hjärnan när den gjort något bra. När man till exempel tänker goda tankar om andra människor är det viktigt att omedelbart belöna sitt grå organ med exempelvis en chokladbit eller en liter sprit. Det är viktigt att liksom klappa sig själv på (i?) huvudet och säga (tänka?) “nu gjorde du något bra” så att man fortsättningsvis nyttjar samma positiva beteendemönster genom livet. Jag har städat ikväll och inmundigar således belöning: ungersk salami, nån ost för 40 spänn och en folköl. Klart värt att dammsuga sig fram till detta (bra jobbat, hjärna).
Därmed bryter vi den här jävla torkan för den här gången.
Kommentera (2 kommentarer) »
Angående gårdagnattens kreativa kaos
Monday 01/02 2010, 23:42:30
Min naiva sinnebild av att vara försenad med SAS
På grund av dåligt väder på marken måste planet cirkla över flygplatsen för att invänta landningstillstånd. När dryga tio minuter gått erbjuder cabin crew fri bar och en hejdundrande fest utbryter. Någon fäller ner ett tiotal extra breda säten i första klass och organiserar ett litet disco. Kaptenen tar på sig tomteskägg och delar ut gratis oxfilé.
När väl planet landat, blott en kvart försenat erbjuds varje passagerare en personlig taxi med karaoke, kaffebryggare och små kanapéer på silverbricka. Taxichauffören briljerar med att sjunga opera på felfri italienska.
Att vara försenad med SAS – baserat på en verklig händelse
På grund av dåligt väder på marken måste planet cirkla över flygplatsen för att invänta landningstillstånd. När drygt 45 minuter gått meddelar kaptenen att man tyvärr inte kan hålla planet i luften längre och därför måste gå ner i Ängelholm för att tanka. Efter ytterligare en stund på marken meddelas ett lakoniskt “välkomna till Ängelholm.. tyvärr“. Vi får veta att det inte är möjligt att landa i Göteborg alls och att vi därför kommer bli transporterade med buss.
När vi kommit på bussarna inser vi att det inte bara snöat lokalt på landningsbanorna i Göteborg, även E6 är insmetad med vitgrå sörja mjölkad ur det feta juvret av Sauron själv. Bussjäveln plöjer fram i tre decimeter lössnö och nästan fyra timmar senare, när vi förgäves försökt kliva av i centrala Göteborg (“vårt uppdrag är tyvärr att köra er till Landvetter“) anländer vi till en nedsläckt och öde flygplats mitt ute i glesbygden.
Efter att i omgångar under en och en halv timme frusit ihjäl respektive nervöst stirrat på en taxameter med storhetsvansinne kliver jag innanför dörren på min lägenhet. Klockan är 03.30. Force majeure i min röv.
Men helgen var värd lite krångel på hemvägen. Det är ju trots allt inte varje dag man får bada badtunna och känna att livet är underbart.
Kommentera (1 kommentar) »
Om att telefonera
Tuesday 26/01 2010, 21:53:45
Det här med telefoner är ju ganska intressant, eller snarare min motvilja mot att prata i telefon. På en höft sådär skulle man kunna dela upp min vilja respektive motvilja mot telefoner i följande:
Sociala samtal med mina vänner/familj
En företeelse jag absolut inte har någonting emot. Särskilt inte eftersom jag i mitt ensamma leverne ständigt kan behöva en spark i baken för att komma igång med hemmets förvisso långtråkiga men nödvändiga sysslor. En sådan situation upplevde jag i söndags när jag i horisontalläge stirrat på en fläck i taket i cirka en halvtimme, till min mor välvilligt telefonerade med mig varpå jag brunstigt for upp på fötter och dammade hela lägenheten, ivrigt konverserande om aktuella matlagningsprogram på TV och om hur det var i Norge, valutakursen till trots.
(Mellan raderna här: ring mig mer allihop. Gärna på söndagar, med en god sås.)
Officiella samtal om ditten och datten
Hit räknas bland annat meningslöst jidder om detaljfrågor där det bakas in en helvetes massa fiskande efter information jag inte har någon lust att dela med mig av, ett ständigt gnällande till höger och vänster samt skvaller som jag inte fäster någon som helst vikt vid. Allmänt gäller:
Är samtalet av officiell art så maila istället för att ringa. Jag vill 1. ha saker och ting dokumenterade. 2. SKIPPA SKITSNACKET.
Med detta sagt vill jag citera Umgängeskonst – Levnadskonst från början av seklet:
Kom för övrigt ihåg, att en telefonering alltid åsamkar mottagaren större besvär än ett skriftligt meddelande.
Telefoneringen kan komma under måltiden, under det han har besök, medan han har brådska med något arbete, medan han sover middag o. s. v. – alltså på för mottagaren olägliga tider. Det är klart, att han ej skall tycka om att bli störd på detta sätt och kanske på grund därav lämnar ett avvisande svar.
En del människor pretendera att få tala med affärschefen eller husfadern även om det gäller de minsta bagateller, som en tjänsteflicka eller springpojke mycket väl kan uträtta. Sådana ha klen utsikt att få ett gynnsamt svar.
De finnas, som dag efter dag ringa på för att få träffa husfadern eller affärschefen. Då tjänsteflickan eller springpojken-telefonmottagaren frågar vem han får hälsa från, svara dessa, att det är detsamma – han eller hon vill tala endast med chefen personligen. Man får förlåta denne, att han ej vill gå till telefonen för en okänd person, som ej vill säga sitt namn. Sådana få naturligtvis ringa förgäves till dess de tröttna. Ett enda brevkort skulle kanske ha givit ett önskat svar i stället för alla dessa fruktlösa telefonpåringningar. Och skrivkonsten är ju inte ännu utdöd i detta land, trots att telefonen blivit införd här.
Det går för mottagaren fortare att läsa ett brev än att taga emot telefon. Telefonen kan vara så belägen, att han måste ned för en trappa, gå genom ett par rum eller dylikt.
Ett brev kan mottagaren dröja att läsa tills det är läglig tid för honom, och det medger honom tid att tänka sig för innan han svarar.
Är du sålunda riktigt angelägen om att vinna ett jakande svar, så telefonera icke utan skriv.
Och som avslutande ord väljer vi en gammal hederlig kulturreferens från samma skrift. Dock övervägs detta endast som en panikåtgärd om ovanstående ej hörsammas.
Till sist vill jag påminna de telefonplågade om, att man kan få ha telefon utan att stå i katalogen. Sålunda kan man i viktiga fall – t. ex. om det gäller läkaren – ringa upp själv utan att bli uppringd. Så hade t. ex. Aug. Strindberg ordnat.
Kommentera (5 kommentarer) »
Höjd över alla misstankar
Tuesday 26/01 2010, 09:34:09
I Aftonbladet-artikeln läser vi bland annat:
– Det här är helt ofattbart. Skolan måste ändra sina rutiner. Sedan frågar man sig så klart om det är elever eller någon utomstående som ligger bakom, säger han.
och
– Det här är givetvis väldigt obehagligt. Vi är precis lika upprörda som föräldrarna och förstår deras ilska. Men tyvärr har någon lyckats ta sig in olovligen.
Är det bara jag som tänker: VAKTMÄSTAREN!?
Kommentera (3 kommentarer) »
En måndagsfrågeställning
Monday 25/01 2010, 11:18:16
Min Loka-flaska här intill är märkt “lätt kolsyrat”. När jag dricker slår det mig att det känns precis lika kolsyrat som allt annat. Vad är då tungt kolsyrat?
Jag minns en episod i mitt liv hemma hos min farmor när vi ofta drack Cuba-Cola på back. Vi brukade öppna dom över diskhon för att undvika ejakulation över hela köket. Var Cuba-Cola tungt kolsyrad? Kan nån svara på det här? Hur mäter man kolsyrehalt? PPM? Vad är rekommenderat dagligt intag?
Jesus och maria och deras fader.