Den dagen kastanjerna slår ut

Jag kommer sakna Bodil Malmsten. Verkligen. Hon är förmodligen den enda författare jag läst i hela mitt liv som rakt och oblygt och varmt och tja, mänskligt, beskrivit hur det är att vara människa.

Ur Så gör jag – konsten att skriva:

Skulle du kunna leva utan att skriva?
Ja.
Nej?
Ja.
Jo. Men det vore ett annat liv. Och eftersom det inte finns något sätt att kontrollera – jag har ju inte två parallella liv att lägga ut jämsides och jämföra med varandra – ett där jag lever utan att skriva och ett där jag skriver. (Jag har aldrig skrivit ordet parallell utan att haka upp mig på en stavningsregel om att parallell stavas med dubbla l på båda ställena.)
Svar om jag kan leva utan att skriva:
Jag vet inte.

Blir livet mer begripligt när du skriver?
”Fåfängligheters fåfänglighet”, säger Predikaren i Bibeln. ”Allt är fåfänglighet” – livet blir bara obegripligare av att bli skrivet om. Det liv som skrivs är ett bokliv, som till skillnad från det oskrivna livet, kan göras begripligt om man inte ger sig.

Hur skriver du ner en känsla som du har haft?
Det går inte.

Kontakter som jag tappat

Vet inte vad som händer och pågår nu egentligen, timmar läggs till timmar och dagar staplas på varandra och veckorna fortgår och passerar. Jag har alltid tyckt om att befinna mig i bubblor som ni vet, att isolera mig i ett sammanhang utanför rutiner och normer, vardag och tidsfördriv. Men det är väl samtidigt sträckan mellan de där bubblorna som egentligen är livet.

I kväll hade jag för övrigt videokonferens. Det var festligt och mycket uppskattat. En liten minibubbla.

Karin Boye

wp-1454019383989.jpg

Kunde jag följa dig långt bort,
längre än allt du vet,
ut i de yttersta rymdernas
världsensamhet,
där Vintergatan rullar
ett bjärt dött skum
och där du söker ett fäste
i hisnande rum.

Jag vet: det går inte.

Men när du stiger huttrande
blind ur ditt dop,
tvärsigenom rymden
skall jag höra ditt rop,
vara dig ny värme,
vara dig ny famn,
vara dig när i en annan värld
bland ting med ofött namn.

Ur För trädets skull, 1935.

En lördag på en vingård och en söndag i luften

Lördagen var oöverträffat den bästa dagen på resan. Vi åkte till en vin- och olivoljegård utanför Frascati där vi gjorde egen pasta utomhus på långbord. Vi fick instruktioner på italienska av en äldre och mycket kort tant som slängde mjöl i våra ansikten och på alla vis spelade en roll som nog passar bra inför stora sällskap på yrvaket besök i Italien. När vi gjort pastan åt vi diverse mat och smårätter som var bland det godaste jag smakat i hela mitt liv.

CiaoSpoon-131

CiaoSpoon-133

CiaoSpoon-134

CiaoSpoon-139

CiaoSpoon-140

CiaoSpoon-141

CiaoSpoon-142

CiaoSpoon-143

CiaoSpoon-145

CiaoSpoon-146

CiaoSpoon-147

CiaoSpoon-150

CiaoSpoon-151

CiaoSpoon-155

CiaoSpoon-156

CiaoSpoon-158

CiaoSpoon-159

CiaoSpoon-160

CiaoSpoon-161

CiaoSpoon-162

CiaoSpoon-166

CiaoSpoon-168

CiaoSpoon-169

CiaoSpoon-171

CiaoSpoon-172

CiaoSpoon-173

CiaoSpoon-176

CiaoSpoon-177

CiaoSpoon-178

CiaoSpoon-179

CiaoSpoon-180

CiaoSpoon-181

CiaoSpoon-183

CiaoSpoon-184

CiaoSpoon-185

CiaoSpoon-188

CiaoSpoon-189

CiaoSpoon-190

CiaoSpoon-194

CiaoSpoon-196

CiaoSpoon-197

CiaoSpoon-198

CiaoSpoon-200

CiaoSpoon-201

CiaoSpoon-202

CiaoSpoon-204

CiaoSpoon-206

CiaoSpoon-207

CiaoSpoon-208

CiaoSpoon-209

CiaoSpoon-210

CiaoSpoon-211

CiaoSpoon-212

CiaoSpoon-213

CiaoSpoon-214

CiaoSpoon-215

CiaoSpoon-216

CiaoSpoon-219

CiaoSpoon-220

CiaoSpoon-221

CiaoSpoon-222

CiaoSpoon-224

CiaoSpoon-226

CiaoSpoon-230

CiaoSpoon-232

CiaoSpoon-234

CiaoSpoon-236

CiaoSpoon-243

CiaoSpoon-244

CiaoSpoon-245

CiaoSpoon-247

CiaoSpoon-248

CiaoSpoon-252

CiaoSpoon-254

CiaoSpoon-255