Cirkus Quick: Indicier mot Claes Borgström

Jag har ju alltid haft ett visst intresse av fallet Thomas Quick och människorna som figurerat i utredningen. Journalisten Dan Josefsson har skrivit en utmärkt bok som till stor del förklarar varför de som var inblandade i Quicks terapi trodde så mycket på (felaktiga) teorier om bortträngda minnen – det har visat sig att till och med minnesexperten, Sven Å. Christianson, själv gick i terapi hos sektledaren och handledaren Margit Norell.

Något som dock alltid har varit lite oklart är hur Claes Borgström, Quicks försvarsadvokat, kunde delta i detta makabra skådespel år efter år, till synes utan att märka att alla runt omkring honom var tokiga. Men nu när jag läst Sture Bergwalls (Thomas Quicks nuvarande och ursprungliga namn) självbiografi Bara jag vet vem jag är har det klarnat betydligt. Jag vill inte få ett förtalsåtal på halsen, så jag låter listan nedan tala sitt tydliga språk.

Claes Borgström hävdar för övrigt att han hela tiden arbetat för sin klients bästa och har mer än antytt att han fortfarande tror på Bergwalls skuld, så det är väl inte mer än rätt att titta på vilka graverande indicier vi har på Borgströms, tja, bristande balans och, öh, begär efter Ramlösa under Quickåren:

(Samtliga sidreferenser är till Bara jag vet vem jag är, Sture Bergwall, 2016.)

  • Claes Borgströms skäggstubb var mörk och hans råttfärgade hår ostyrigt när vi träffades första gången.1
  • Han tog upp en burk mineralvatten från portföljen.2
  • Jag reste mig upp och hämtade kaffe. När jag kom tillbaka hade Claes nickat till.3
  • Claes stoppade ett par Läkeroltabletter i munnen.4
  • Claes tog stöd mot bordet framför sig när han reste sig upp för att plädera.5
  • Claes tittade på mig, han lyckades inte fästa blicken på mig.6
  • Jag tittade på terapitavlans bild på Yenon Levis döda kropp i Rörshytteskogen innan jag gick till musikrummet där Claes fumlade med Läkerolasken7
  • – Innan programmet börjar måste jag ut en vända, vi ses snart igen! Claes kilade iväg medan vi började äta.8
  • Claes skar med förvånansvärt stadig hand upp tårtan och serverade oss.9
  • Claes kom fram till mig och satte ena foten på nedersta trappsteget. Han tuggade febrilt på Läkeroltabletter.10
  • Jag visste inte vad som var vad och jag visste inte om advokat Claes Borgström ville mig väl. I hans blanka ögon hittade jag ingen empati.11
  • Claes hade åkt tåg från Stockholm12
  • Claes nickade till och tappade pennan.13
  • Sedan hade sju förhör följt där min advokat inte sa något överhuvudtaget. Timme efter timme hade han tigit.14
  • Det knackade på dörren, och snart klev Claes Borgström in i rummet. – Taxin dröjde, sa han och hängde sin gröna ytterrock över en stol. Rocken såg tung ut.15
  • Claes som suttit tyst reste sig upp. – Bra, sa han, då ska jag försöka få tag på en Ramlösa! Han satte på sig rocken, gick ut i korridoren och bad en personal att öppna dörrarna. – Jag kilar till kiosken vid sjön, sa han och gick iväg. Jag (Sture, red anm) hämtade en Xanor hos Bengt och gick ut på balkongen. Därifrån såg jag Claes gå mot entrén till kliniken, i handen höll han en läskedryck. Rocken var oknäppt.16
  • Claes halkade till och lutade sig andfådd mot bussens plåt. – Gå ni, sa han, jag hämtar andan.17
  • Claes nickade till, hakan ramlade ner mot den svarta yllejackans slag.18
  • Claes svor högt nere i backen, ett par hundra meter bakom mig och Seppo. – Jäkla terräng och stövlarna är tunga!19
  • Claes satt i framsätet med händerna sträckta mot varmluftsinblåset. – Vilken vinter, sa han. Nu blir det skönt att komma hem och ta en whiskypinne.20
  • Claes Borgström tog två minttabletter, lutade sig mot mig och viskade21
  • Claes Borgström, som gick intill Birgitta, föll plötsligt raklång framåt. Han hade inte lyckats parera mossor och tallarnas slingrande rotarmar.22
  • av Claes dimmiga ögon23
  • Claes halkade med orden.24
  • – Diskuterade eller pratade du med advokat Claes Borgström om medicineringen? Påtalade han den ibland, jag menar, det syns ju att du är hög som ett hus vid vallningarna? – Nej, aldrig. Jag tror att Claes var upptagen med sitt eget.25
  • Curt Norell och Claes Borgström som arbetade ihop, som dinerade med Margit och sjöng snapsvisor tillsammans.26

  1. Sidan 463 
  2. Sidan 463 
  3. Sidan 464 
  4. Sidan 470 
  5. Sidan 514 
  6. Sidan 519 
  7. Sidan 521 
  8. Sidan 553 
  9. Sidan 555 
  10. Sidan 578 
  11. Sidan 581 
  12. Sidan 585 
  13. Sidan 586 
  14. Sidan 600 
  15. Sidan 649 
  16. Sidan 650 
  17. Sidan 672 
  18. Sidan 675 
  19. Sidan 678 
  20. Sidan 679 
  21. Sidan 696 
  22. Sidan 703 
  23. Sidan 706 
  24. Sidan 776 
  25. Sidan 912 
  26. Sidan 987 

Karin Boye

Nu vet jag hur mycket du gömde och förteg.
Där var ditt skal.
Men varför har du gömt dig så väl för mig?
Det mal och mal.

Jag vet det. Jag minns det: en enda sak,
där jag har dömt —
och sedan var ditt inres förtrollade land
för alltid gömt.

Så länge vår kärlek har ett villkor kvar,
om också bara ett,
så länge är vår kärlek en sluten hand —
och oss sker rätt.

Den ljusnande framtid är vår

Det händer med jämna mellanrum (väldigt ofta) att jag tänker på hur kul det vore att börja plugga igen, gärna något helt annat än det jag sysslat med i livet hittills. Det kanske vore roligt att lära sig någonting om medicin eller psykologi eller kanske fysiologi1? Enda problemet är väl att jag inte har så mycket CSN-lån kvar att ta ut, men har suddiga ekonomiska framtidsutsikter någonsin hindrat en vit man sprungen ur medelklassen att genomföra något som verkar intressant?

  1. Förra helgen var jag ju i Lindesberg, IGEN, och lärde mig saker av en professor i just fysiologi. Han var ursprungligen från Sovjetunionen och drog många uppfriskande anekdoter om deras syn på barn- och ungdomsidrott (ett koncept som faktiskt var förvånansvärt sympatiskt, genomtänkt och byggt på vetenskap). Det var nog den bästa tränarutbildning jag varit på i hela mitt liv, trots att den genomfördes i Lindesberg, en håla mer känd som Nordeuropas sämsta stad (till vilken den civiliserade världens sämsta väg, E20, leder). Denna färgstarka person gjorde mig omedelbart intresserad av att ge mig in i akademien igen, en bransch där kritiskt tänkande som bekant uppmuntras och diverse ihåliga marknadschefsfloskler förmodligen lyser med sin frånvaro.

Om helgen vecka 34

Hemma efter en helg i Lindesberg, en plats jag regelmässigt brukar beskriva som Sveriges sämsta stad. Denna gång måste jag dock tillstå att även Bergslagen har sina sidor varma dagar i slutet av Augusti, exempelvis var det härligt att spela minigolf under en blå sensommarhimmel och att titta på när andra tog ett nattdopp under Vintergatan 23.30 en lördag. Vi tränade en del också men det är kanske inte så väsentligt.

Ska för övrigt dit nästa helg igen, kanske är hösten då något längre fortskriden