En bokstavskombination i mängden

I något specifikt sammanhang nämndes förkortningen CSR, som är på modet nu. Den står alltså för Corporate Social Responsibility, och betyder ungefär att man som företag tar ansvar för den oreda man ställer till med.

Som exempel nämndes ett stort företag som genom tillverkningen av sina produkter råkar förstöra miljön. En CSR-vinkel på detta var tydligen att även bedriva forskning kring mer miljövänliga produkter. Här börjar det väl skava en aning, “tar ansvar” är det nog inte, snarare… Äh. Det är nåt fel på den här förkortningen, det saknas ett B någonstans. Kanske borde det läggas i slutet.

Själv ska jag börja tillämpa PSR, Private Social Responsibility. Det betyder att jag går omkring och är ett svin i allmänhet, sviker alla jag känner, misshandlar främlingar, röstar på Svenskarnas Parti. Men vid sidan om driver jag ett litet hunddagis. Som går med vinst.

PS. B står för bullshit

Lilla Babel, del ett

image

Läser senaste boken av John Ajvide Lindqvist, en person som ett imponerande antal gånger lyckats skrämma mig från vettet genom att göra ganska vardagliga ting obehagliga. Därför är jag litet skeptisk till just den här berättelsen, som redan från början utgår från en onaturlig premiss (fyra familjer vaknar upp i sina husvagnar och resten av världen är borta, allt som finns är ett stort gräsfält). Men vi får se.

En lovande grej är att han gjort en femåring till berättelsens mest skrämmande karaktär, och det är genom sånt där han briljerar – Människohamn är en av de bästa böckerna jag läst just på grund av att han tagit det annars så sympatiska fenomenet vatten och gjort det till en vanvettig fiende som hotar allt levande i hela boken och i förlängningen hela mänskligheten.

Rätt pigg i dag ändå

Har nu överlevt familjens traditionella kräftskiva. Det var faktiskt litet av en befrielse att slippa sitta där och bända, sörpla, skala, gravskända, etc. Jag var komamätt ändå (det är något med paj som gör att den fyller magen, kanske hänger det på degen). Nästa år ska jag tydligen få kronärtskocka. Kronärtskocka!

Mellan kalhyggen och nylagd asfalt

image

Ute och åker. Det byggs tydligen motorväg mellan Borås och Ulricehamn(?), för att ersätta den vägsträcka som tidigare var känd som dödens väg. En gång kände jag en judoförälder som kört lastbil och vält ner med den i ett dike just här nånstans. Han krossade skallbenet och blev i allt väsentligt oförmögen att arbeta. Sedan skolade han om sig till fotograf. Själv trotsar jag i dag all vetenskap om trafiksäkerhet och sitter långt fram i bussen, dessutom på vänster sida. Om jag havererar här på dödens väg kan ni väl nämna på min begravning att det inte fanns någon speciell logik bakom mitt eskalerande risktagande mot slutet av mitt liv.

Annars växlar det mellan strålande sol och tjock dimma här

Kanske bara ska ägna mig åt drickat

DSC00185.jpg

Åker i morgon till Jönköping för att delta på familjens traditionella kräftskiva. Detta är ju en aning lustigt eftersom jag numera inte äter saker som har eller har haft ett fungerande centralt nervsystem. Återstår därför att se vad som kommer serveras. Själv nöjer jag mig med en bit västerbottenpaj, men vi diskuterade på lunchen vad som skulle kunna vara en vegetarisk motsvarighet till kräftskiva. Det främsta kravet borde vara att det är jobbigt att äta och därmed tar lång tid (”att äta kräftor tar ju minst en timme”).

Man skulle kanske kunna ha någon sorts fonduegryta på bordet som jag sitter och doppar saker i, eventuellt med en sådan där svetshandske som jag måste ta på mig och ta av mig hela tiden? Man kan också ha grönsaker som kräver stor mekanisk insats för att ätas, som kronärtskocka eller edamamebönor. Ett annat bra förslag som kom upp var att sitta och göra sushi, vid bordet alltså. Rulla riskuddar och greja med sånt där algpapper och trixa och joxa. Kanske vika dumplings och gå bort till spisen var femte minut för att koka några åt gången?

Om nu det skulle finnas fler parametrar än bara krångligheten skulle man kunna tänka sig att det måste lukta ganska illa också. Och då är ju det enda rimliga alternativet ostbricka.

Tar ett par veckors paus från politiken

Ser på Hannibal, serien. Det är något visst med skildringar av vuxna män som är psykopater och lever dubbelliv, det var nåt sånt jag gillade med Dexter också. En annan grej med Hannibal är att brottsplatserna är så estetiskt fulländade, nästan som konstverk. Dessutom kan han laga mat. Undrar om Ellington hade gillat det här