Att hålla koncentrationen uppe
Monday 26/07 2010, 23:41:30
Jag har läst böcker hela kvällen och känner hur jag börjar bli lätt dåsig, jag har dock ingen lust att sluta sluka litteratur men vill inte heller dricka koffein eller annat som förstör min nära förestående nattsömn. Så drar jag mig till minnes en tidningsartikel om kinesiska busschaufförer som under omänskliga förhållanden tuggar chili för att hålla sig alerta efter upp till ett dygns konstant arbetande.
Går in i köket, skruvar av locket på den burk torkad chili som jag för det mesta häller slentrianmässigt ur varje gång jag lagar mat. Vänder på en tesked och slevar in någon kvadratcentimeter röda flagor i munnen. Tuggar långsamt. Det bränner utav bara helvete.
Jag går ut på balkongen och låter den kyliga kvällsluften svalka min nu svettiga panna, känner mig helt klar i huvudet och energisk. Vem behöver Red Bull för 15 kronor burken när ett halvkilo prima pepparnarkotika kostar 20 kr?
Tänker jag och sätter mig på nytt med näsan i böckerna.
Kommentera (1 kommentar) »
Pappan och hunden
Monday 26/07 2010, 23:15:02
Jag och Olle har börjat skriva skönlitteratur på skrivkram.se. Här kommer en repost av vad framstående kritiker i genren kallat “annars måste jag säga att jag ändå gillar det” och “jag hoppas att jag är märkbart imponerad“.
–
John Klasson var en högst ordinär man i sina bästa år. Han bodde i Bromma tillsammans med sin fru och deras två barn. De hade en högt älskad hund. John hade länge funderat på att göra något konstruktivt av tillvaron, som att renovera huset eller köpa en ny bil. På detta tänkte han ofta när han diskade.
Plötsligt hostade hunden. John tappade diskborsten och hakan i diskvattnet av blotta förskräckelsen. Det skvätte på hans klädsamma övervikt. Magen var hans stolthet, men han var fet på andra ställen också: armarna, benen, munnen och inte minst hans nyligen tappade haka.
Ingen visste varför hunden hostade.
Johns fru började i panik slå sönder större delen av vardagsrummet. Platt-TV:n åkte i väggen. Soffbordet Lack och bokhyllan Billy blev till träflis. Sonen Thimmie kom inspringande från ett angränsande rum med en Xbox-kontroll i näven. Han kastade den i huvudet på sin mor. Panik förelåg. Dottern Ylwa, som hittills legat gömd under soffan tittade fram. “Hunden kanske är förkyld”, viskade hon och som reaktion på detta slängde John omedelbart in hunden i XC90:n och åkte mot Bromma Djurklinik.
Väl framme hos veterinären hittade John förra månadens upplaga av Hemmets Journal. I lyckoruset glömde han varför han var där. Hunden var nästan död. Den hostade igen och John kom till sans. Paniken som tidigare hade sjunkit ner i hans undermedvetna bubblade återigen upp till ytan. Han sprang med gångsteg till receptionen och skrek: “VAR ÄR MIN HUND?!”. Receptionisten insåg hans förvirring och skrattade gott. “Hahahaha, din hund är ju där borta och håller på att dö. Vi ska hjälpa den”. Tio minuter senare var hunden avlivad. John åkte hem.
Så kom det sig att ingen hund hostade, allt var som det skulle. Familjen åt tacos till middag. Det var ju fredag. Alla tittade på när Thimmie dödade sista bossen i Halo 3. De tänkte lite på Glevetti Don Flamingo III när bossen vräkte ur sig sitt dödsvrål och sedan återgick de till apatin framför Bolibompa.
Nöjda och glada.
Kommentera (1 kommentar) »
Om ekonomi
Saturday 24/07 2010, 17:16:08
Jag har fyrtiotvå TV-kanaler. Bland dessa hittar vi Discovery Channel – fascinerande dokumentärer om t.ex. stål, byggnader och smutsiga män som fiskar krabba, Kanal 5 – “en skön blandning av stora amerikanska serier, svenska underhållningsprogram och sport” samt Star! – “de senaste nyheterna om sjärnorna inom nöjesindustrin“. På någon av dessa fyrtiotvå TV-kanaler tittar jag ibland, mestadels när jag har besök. Varför jag ägnar dyrköpt umgängestid med att titta på “en skön blandning” framgår inte.
Kring mina TV-kanaler, mina mobilabbonemang och mina 99 kr i månaden till musikindustrin funderar jag mycket just nu, för snart ska jag börja studera igen. Att studenter skulle vara fattiga är en modern myt stiftad av latmaskar som äter pizza till lunch och öl till middag, men jag kan inte förneka att min ekonomiska kostym inte kommer fladdra skönt kring den vita medelålders mannens feta buk längre, snarare kommer den spänstigt smita åt kring lår och midja. En lår och midja stärkt av ett liv utan bil, antar jag.
Jag försöker förtvivlat söka studielån och får veta att jag inte har JavaScript aktiverat i min JavaScript-aktiverade webbläsare. Jag tittar på mitt kontoutdrag och räknar i huvudet på hur mycket pengar jag kommer få in och hur mycket jag kommer göra av med. Sedermera kommer jag fram till att jag inte behöver offra någon av mina TV-kanaler för att ha mat på bordet, det kommer nog fungera ändå och om det inte fungerar är det väl bara att ta ett till extrajobb.
Detta är enkel matematik för mig, inser jag äcklat. Att ha pengar till att leva är bara en fråga om att räkna i huvudet, placera om ett par pusselbitar och nöjt gå vidare. Jag undrar hur många promille av världens befolkning som befinner sig i samma inferno av i-landsproblem. Fy fan.
Kliar mig på magen.
DISCOVERY CHANNEL
Mäktiga Fartyg, 17.00-18.00
Fred i Afrika. Utanför Afrikas kust suger en fjärrstyrd bandtraktor upp diamantfyllt grus från havsbotten och forslar det till världens största undervattensfarkost.
Kommentera (inga kommentarer än) »
Fyra stycken
Thursday 22/07 2010, 09:00:08
Läser det jag skrev i natt och undrar om jag inte är lite manodepressiv trots allt, i någon sorts glättig light-variant. Det kändes ju som en extremt bra idé att trycka komma och sedan enter. Konstnärligt, frigjort, nästan poetiskt. Nu känns det avlägset, här sitter jag som en fisk på torra land och gapar mest efter kaffe.
Men det funkar väl så, kreativ är jag knappast på morgonen och endast i nödfall i dagsljus. Alla bra längre texter jag skrivit har jag skrivit sent på kvällen, och då som ett enda stort utspytt textstycke, producerat utan vare sig paus, genomläsning eller eftertanke. Dagen fram till dess består allt som oftast av att klicka “Ignore”, 250 nästa-tryck i rss-läsaren och tjugo omladdningar av aftonbladet.se. Det är sådana här tankar som får mig att fundera på hur ett liv på en ö skulle gestalta sig, gärna utan vare sig rss-läsare eller aftonbladet.se.
Alltså, arbetssätt: mellan långa perioder av inaktivitet, gör allt på en gång och snabbt. T.ex. avvakta en halv dag, städa, diska och tvätta sedan samtidigt. Avvakta en hel dag, vält sedan ut en hög oformliga textstycken över en blogg på internet. Vattna blommorna. Tänd doftljus.
God morgon.
Kommentera (2 kommentarer) »
01:45
Thursday 22/07 2010, 01:46:34
Så här långt in på mitt semesterdygn vattnar jag mina blommor och det slår mig,
Hur passiviserande åtta timmars arbetsdag är för då orkar ju inte folk vattna blommor 01:45 på natten och så orkar de inte ägna sig åt god litteratur, de orkar visserligen vara produktiva på jobbet men,
Där blir det ju inga blommor vattnade, din morsa jobbar inte här. Jag återgår till min litteratur nu, tänker jag men då börjar vattenkannjäveln läcka och nu har jag tänt tre doftljus.
Kommentera (2 kommentarer) »
Så nöjd med allt just nu
Monday 19/07 2010, 23:45:55
Vilken fantastisk semester hittills. Och det är tre veckor kvar!
Jag ska ägna mig åt produktion av oformliga textstycken någon dag. Just nu får ni några bilder som gör mig glad:
Ingenjörs-Elisabet lagar en bandspelare i bästa campet på Arvikafestivalen 2010, Code Pink Boot Camp. Allt var rosa, nästan. Till och med Jimmys kalsonger.
Här sitter jag och bloggar, antagligen. Bakom mig sitter vår italienare. Varje gång nån sa "BABERIBABA" (som i Family Guy) svarade han med ett "BUPERIBABA".
Som ni ser på pölarna så regnade det ibland, vid två tillfällen ganska kraftigt. Vid det sista tillfället regnade det redan när jag vaknade, och när jag fastat i fyra timmar som en konsekvens om detta blev jag såpass tjurig på vädret att delar av campet oroligt undrade om de kunde hjälpa till med något. Värmd av denna omtanke drack jag ett glas rödvin till lunch och sedan var det full fart igen.
Sista och bästa kvällen, bland annat innehållande ett långt samtal som jag borde tagit initiativ till för länge sedan. Detta efter regnvädret som jag berättade om ovan, efter regn kommer bekant solsken och det är tydligen 32 grader varmt. På grund av gravitationen i Arvika ligger jag roterad nittio grader i luften och dricker öl.
Jag och Jonas träffade en Linus på tåget dit som hade plankat hela vägen från Göteborg. Han skulle jobba med väderkvarnar och sånt och jag skrev upp mitt nummer på hans arm för han ville bada med oss, "alla mina kompisar är tråkiga synthare". Dock ringde han aldrig. Undrar hur hans liv ser ut idag.
Tältscenen och det ställe jag hade bäst musikupplevelser på. Här uppträdde bland annat Robyn och hela publiken dansade, dock ej i takt. Eufori på hög nivå.
Kylskåp. I det en drunkad Peter Forsberg som nu gjort comeback för sista och tvåhundrade gången.
Första klass på tåget hem, i många avseenden. Dock inte när jag strax efter bilden togs upptäckte att mitt saldo var 49 kr efter en veckas livsnjutande.
Naturligtvis tog jag kort på fucking jävla kuk-Åmål.
Kommentera (2 kommentarer) »
Modet i Värmland
Friday 16/07 2010, 12:29:18
Fluffigt bebishår under temafärgad rosa mössa av barnstorlek, serveras med ett rejält orakat skäggstubb och tillhörande sömnig blick.
Edit: solglasögon, 49 kr.
Kommentera (6 kommentarer) »
Det smattrar mot taket på vårt partytält
Thursday 15/07 2010, 13:00:56
Kan så här långt in i Arvikafestivalen notera att förfallet tycks ha fortskridit med avsevärt högre hastighet än föregående år. Vi var på stora campingen igår och hälsade på, vilket bäst kan beskrivas som en postapokalyptisk upplevelse med inslag av svensk midsommar. Området sveptes in av grå dammoln samtidigt som en brandröd sol drog sina sista djupa andetag och gick ner över stilla spyende sextonåringar vars kompisar hade fokus på annat håll; på stora campingen dricker man inte öl ur burk utan medelst slang.
Vi bor på Lugn camping. Här har vi tillgång till vattentoalett och dusch och ha det så kult på restaurangen!
Kommentera (1 kommentar) »
Framtiden och vad jag ska bli när jag blir stor
Tuesday 13/07 2010, 11:23:09
Jag har aldrig gillat frågan “vad ska du bli när du blir stor”, mest för att det förväntas finnas ett svar på den. Jag har aldrig kunnat svara på den frågan med gott samvete heller. 2005 började jag plugga IT på Chalmers, mest för att jag inte hade några alternativ. Rättare sagt, för att jag inte hade några alternativ som jag hade självförtroende nog att genomföra. Jobba med datorer är ju tryggt. IT-branschen kokar av jobb och ingen förstår sig på den. Det kan jag alltid jobba med. Det kan jag alltid försörja mig på. Jag har jobbat med teknik i tre år nu.
Men jag har alltid tvivlat, förstås. Det är ju sådan jag är, det finns nog inte en enda aspekt av mitt liv som jag inte grubblat på och manglat genom många sömnlösa nätter. Och valet att plugga med teknik och jobba med teknik har aldrig känts helt rätt. Det liksom skaver lite. Det är ganska roligt och hyfsat stimulerande men hela tiden har det surrat i bakhuvudet att det finns saker jag skulle kunna göra istället som utnyttjar den kreativa potential jag trots allt har. En lust att skapa som absolut inte kommer till sin rätt när jag knackar kod eller läser dokumentation.
Jag vet fortfarande inte vad jag ska bli när jag blir stor och den frågan kommer jag aldrig kunna svara på. Det är inte så det fungerar om jag ska kunna hitta rätt på arbetsmarknaden eller i livet. Efter många års grubblande har jag insett att det bara är att köra på så får det gå som det går.
Därför känns det här så jävla skönt.
1 GU-19758
Journalistprogrammet
120hp, Dagtid, Helfart (100%)
Göteborgs universitet, Göteborg
Antagen
Kommentera (7 kommentarer) »
Fem år senare
Thursday 08/07 2010, 22:24:32
2005 var ett nådens år. Jag var ganska egocentrisk och med stort bekräftelsebehov, 20 år gammal och visste naturligtvis allt om världen. Dags att börja blogga, med andra ord. Bland annat tänkte jag mig en citatavdelning, där vänner till mig skulle kunna berömma mig öppet. “Han den där Sebastian är en hyvens kille”, ungefär. Jag är mycket glad att jag sansade mig och nöjde mig med att skriva för egen maskin.
Mycket har hänt sedan dess och jag är faktiskt ganska förvånad över att jag skrivit utan uppehåll, minst fem inlägg i månaden i fem års tid. Detta har till dags dato renderat cirka 1000 inlägg och över 4000 kommentarer. Här nedanför finns några av de inlägg som jag tycker bäst om själv.
Jag raljerar över de människotyper man kan stöta på under simhallsbesök (2009).
Jag minns en forntida midsommarafton med doft av spya (2009).
Jag recenserar Marklandsgatan och ställer den mot min förra lägenhet (2009)
Jag blir chockad av nyheten att Daniel och Victoria ska gifta sig (2009).
Jag är i Finland och möter en vemodig man som måste sluta spela WoW (2008).
Jag möter en speciell kvinna på bussen till Göteborg (2007).
Jag skriver mitt första inlägg (2005).
Avslutningsvis kan man se en viss skillnad i mitt utseende sedan 2005 också:
Nördig och med funkfrisyr, blott 20 år gammal.
Nördig och med funkfrisyr, 24 år gammal.