Förutom detta har jag i helgen varit på femårskalas, spelning, middag och även idkat lättare former av berusning
Sunday 24/05 2009, 14:38:01
På många sätt är jag ju ganska van vid att besöka sjukhus. Inte i egenskap av skadad (förutom av lättare mental art) men väl i egenskap av ansvarstagande judotränare och så vidare.
Den här gången var det Ians tur eftersom han på ett ganska våldsamt vis lyckades slå sitt arma bakhuvud i marken när han blev kastad på tävlingen i torsdags. Detta ledde till viss förvirring (“Sebbe, jag vet inte var jag är eller vad jag gör här“) och lätt oro bland närvarande ledare varför vi raskt tog Niclas svarta ambulans (källa) till barnakuten på Lunds lasarett. Väl där inleddes hårda prövningar i väntandets svåra konst och på den vägen är det. Vi fick stifta bekantskap med kvinnan i mitt liv, en mycket snäll sjuksköterska vid namn Nanna och vi fick undersöka hur mycket näringsbrist det egentligen är möjligt att överleva utan bestående galenskap som resultat (gott kaffe dock).
Sju timmar senare kom vi därifrån med en ganska trött men frisk och skiktröntgad judoka, samt en stulen och obekväm nackkrage vi förvärvade som souvenir. Förutom ett ösregn från helvetet på väg hem kunde vi sedermera konstatera att alla överlevt den här gången också och att livets stig är krokig och befläckad med automatkaffe och akutmottagningar.
Just nu: ännu mer väntan. Därefter: umgänge med mina biologiska föräldrar, en kycklingsallad och en botanisk trädgård. Wiedersehen.
Kommentarer:
möjliigt möjliigt möjliigt möjliigt möjliigt möjliigt möjliigt möjliigt möjliigt HEHEHE DU SKREV FEL :D
jävla många lenkar, det märks att mor din är på besök
hähä. rättat
:D
LRLRLRLRLRLRLRLRLR