Tags: trams, meningslöst dravel
Wednesday 08/02 2012, 01:19:12
Man skulle kunna tro att vi har lärt oss hantera kylan, när det har varit -10 ett tag och temperaturen nu stigit till -5. Man fryser inte lika mycket som för två månader sedan, när det var nollgradigt, inte sant? Det känns som om vi har vant oss, visst?
Det tyckte jag också till jag lade märke till alla dyra vanor jag har lagt mig till med. Långkalsonger som gör hela underkroppen så där härligt slapp och konturlös och dessutom ger svettningar i veck man inte visste fanns. Dubbla tröjor. (Lager på lager! Lager i lager? Är det yttre lagret ett Ikea-lager? Ta ett lager för laget). Halsduk. Dubbla handskar – den inre handsken passar som handen i handsken i den yttre handsken. Vi har inte vant oss. Vi har anpassat oss. Fuck you, Alf och Göran, ni är de första att ställas mot väggen när evolutionen kommer.
Ni gissar för övrigt helt rätt: vi skriver reportage i skolan just nu vilket innebär stora oformliga sjok av “eget arbete“. Detta är egentligen latin för “sitta uppe och tramsa ihop ordvitsar i bloggen“.
Kommentera (inga kommentarer än) »
Av kunglig börd, fortsättningen
Thursday 02/02 2012, 15:53:06
För drygt ett halvår sedan spekulerade jag i hur det kunde ha gått till när det majestätiska kopulerandet inträffade apropå H.K.H Victorias graviditet. Tidigare i dag gick hovet ut med en s k ETA på “början av mars”, vilket ger oss facit till mina tidigare gissningar. Det står nu klart att själva akten skedde under följande officiella(!) uppdrag:
2 juli: Närvaro vid bröllopet mellan H.H. Furst Albert av Monaco och Charlène Wittstock, Monaco
Ett bröllop! Så idylliskt, så tråkigt, så stelt, och alldeles, alldeles… underbart. Samlagsvänlig stämning, kanske tänker H.K.H Kronprinsessan Victoria och H.K.H Prins Daniel tillbaka på sitt eget bröllop, fast det borde ju vara ganska avtändande tycker man, så mycket journalister och annat pack.
Via ett annat pressmeddelande får vi lära oss en hel del om ritualerna som följer på den kungliga förlossningen. Bland annat är det riksmarskalkens uppgift att meddela rikets ledning om födseln. Därför minns vi några tidigare riksmarskalker, kanske kan de ge inspiration till namnet på barnet ifråga?
- Göran Claesson Stiernsköld
- Henrik Carlsson Horn af Kanckas
- Axel Gustafsson Banér
- Åke Axelsson Natt och Dag (släkten hette alltså Natt och Dag, oerhört majestätiskt, och var “månghövdad”. Dess hjälm pryds av sex påfågelfjädrar mellan två fänikor(???))
- Magnus Gabriel De la Gardie
- Adolf Johan av Pfalz-Zweibrücken
- Johan Oxenstierna af Södermöre
- Gabriel Oxenstierna af Korsholm och Wasa
- Johan Gabriel Stenbock
- Carl Piper
- Nicodemus Tessin d.y. (den yngre, inte “dylik”)
- Magnus Julius De la Gardie
- Samuel Åkerhielm af Margrethelund
- Wilhelm Ludvig Taube af Odenkat
- Claes Ekeblad d.y. (kass fantasi)
- Adam Horn af Kanckas
- Hans Henrik von Liewen d.y. (Suck. Daniel Westling d.y. eller Victoria d.y. klingar väl inte så jättebra (dessutom saknar ju Victoria efternamn i egenskap av kunglig höghet))
- Carl Bonde af Björnö
- Axel von Fersen d.y. (festligt! fashion!)
- Arvid Mauritz Posse
- Mauritz Axel Lewenhaupt (HA! Det är ju kungens kompis!)
- Gillis Bildt (HA! Det är ju han i regeringen med talfel!)
- Otto Hack Roland Printzsköld (1337)
Nuvarande marskalken heter dock Svante Lindqvist, vilket över huvud taget inte är något att hänga i granen. Dessutom vore det ju ett oerhört antiklimax om bebisen inte föds som en lönnfet, vit, medelålders man.
Mer kuriosa kring detta välsignade spädbarn presenteras vad det lider.
Kommentera (2 kommentarer) »
Nämnda källarepisod var jag dessutom beväpnad med skruvmejsel
Sunday 29/01 2012, 23:51:44
Jag lärde mig mycket om samhället under mina år i byggbranschen, och då menar jag inte all sexism och inskränkthet som är mer regel än undantag i kallpratet ute på byggena, utan snarare att någon har planerat, konstruerat, och uppfört allt som vi tar för givet.
Det låter säkert som en banal insikt: att lyktstolpar och ventilationssystem inte bara ploppat upp ur marken helt opåkallat, men sådana är väl alla insikter, de flyter omkring i huvudet som pensionärerna på Ica ungefär, och en dag så påkallar de uppmärksamhet och så begriper man ytterligare något litet mer om livet.
Till exempel gick jag här om dagen förbi en skylt på grannhuset: använd nyckeln! Vi byter porttelefon! (Eventuellt brukades ytterligare utropstecken). I en tid före min ventilationssejour, de extremt dåliga asiatiska bufféerna och den påträngande ensamhet som bara kan inträffa cirka klockan 15.36 i en källare på ett stort svenskt logistikföretag, där cementväggarna är så tjocka att man inte har någon mobiltäckning, det enda sällskapet är några hundra meter sammanlagd längd rör, och där den extremt dåliga asiatiska buffén tränger upp genom matstrupen på en, ensammast i Sverige, jag har tappat greppet om den här bisatsen nu, jag börjar om.
Innan mitt styrande och reglerande av värme och ventilation hade jag antagligen inte ens lagt märke till skylten i fråga, men nu började jag fundera. Jag undrar om de byter ut ett gammalt system, tänkte jag. Kanske så analogt att det går en sladd upp till respektive lägenhet för tryckknappen, och ytterligare en sladd för upplåsningssignalen tillbaka, tänkte jag. Det måste vara hundratals meter kabel, tänkte jag. Men nu kanske de håller på att byta ut det hela mot ett nytt, modernt, system, tänkte jag. Kanske med ip-teknik, kanske med trådlös teknologi, tänkte jag. Men så såg jag en servicebil från en av min förra arbetsgivares f d konkurrenter i periferin, som fortfarande mer eller mindre arbetar med hålkort, och så var den framtidsvisionen förlorad.
Slut på vidgade vyer-vortex.
Kommentera (inga kommentarer än) »
Om journalistisk kreativitet
Thursday 19/01 2012, 22:39:30
Idag var jag så pass i mitten av nyhetsflödet att jag tumlade med och liksom blev nyhetsflödet. Mina ögon var direktkopplade till Scanpix, mina fingrar till TT, min vänstra hjärnhalva till Polopoly, min högra till Newspilot, och där, framför mig, uppenbarade sig avdelningarna Sverige respektive världen på GP.se. Jag hade ansvar för Sverige och världen!
I morgon är sista dagen på praktiken och sedan börjar jag skolan igen. Då måste jag komma på en reportageidé till nästa kurs. Ola föreslog kuk. Johan tyckte fisk eller dill. Jag är mer inne på de två sista, ett manligt kön har ju 50% av befolkningen, medan endast ett fåtal har en fisk eller dill. Och vi journalister är ju ute efter det avvikande, det speciella, fisk eller dill! Någon som har fisk eller dill?
Kommentera (inga kommentarer än) »
En liten saga om framförandet av motorburna fordon och etiketterna på dem
Wednesday 11/01 2012, 23:39:40
I dag har jag skapat samhällsviktig journalistik genom att personresearcha och ringa folk angående deras personliga registreringsskyltar. Det hela var mycket nöjsamt och trevligt på alla sätt och vis. En äldre herre med skyltarna BONJOUR och COUCOU som bor delar av året i Frankrike, förklarade dem med att han då får leenden i den franska trafiken även när han kör vårdslöst. En något yngre man som “alltid tillhört gruppen bilburen ungdom” satt uppe vid tolvslaget den natt 2003 då Vägverket släppte den sjunde bokstaven på de personliga skyltarna. Det blev naturligtvis RAGGARE.
Om jag vore något rikare och dessutom hade ägt ett flertal bilar hade jag nog kört IKEA-tema. Typ LACK (ledigt), FÄBOD (ledigt) och KOMPLICERAD ÄGARSTRUKTUR SOM DRAR UPPMÄRKSAMHETEN BORT FRÅN DÄR DE VERKLIGT STORA PENGARNA FINNS (databasfel), men då måste jag vänta på att staten släpper den 101:a bokstaven, och som ett tillfälle ser det talet ut som LOL (redan registrerat) och jag tror vi slutar där.